Solros, Helianthus annuus
fredag 7 september 2012
solrossuck
När man ställer sig framför en grupp solrosor känns det nästen som om dom väntar på att man ska säga något. Deras pigga runda ansikten tittar rakt på dig i förväntan. Men inte den här gången. Solrosorna var trötta, dom tittade knappt på mig när jag steg in bland dom. De kalla nätterna och som Lars säger, den stora inandningen har tagit ut sin rätt. Men dom hade sällskap, hundratals av desperata humlor dök i deras sista nektar. Dom var så stora och fulla av pollen att på vissa solrosor hängde dom som uppblåsta kopior av vad dom en gång var.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar